Men förlåt då

Att säga förlåt till någon man har varit taskig mot var något som våra föräldrar, dagis och skolpersonal lärde oss som små. Skitsamma om man inte kände minsta lilla ånger för att man kallade Stina för fet bajskorv eller något annat sårande i den åldern, sa man bara förlåt så skulle allting vara bra igen. Det här blir så fel hos väldigt många senare i vuxen ålder. För det finns alldeles för många vuxna människor som kan bete sig riktigt vidrigt mot andra och sen helt seriöst tror att allt blir bra med ett tomt "förlåt". 

Det finns två andra varianter på ursäkter som är snäppet värre än ett tomt förlåt och det är: "förlåt om du blev ledsen" och "förlåt men...". 

1. Om du sårar mig så ska du inte be om ursäkt för att jag är ledsen, för det är min känsla och inte din. Du ska be om ursäkt för att du sårade mig. Att vara ledsen när man blir sårad är för övrigt en högst rimlig känsla och ska inte ens ursäktas bort av den som är ledsen.

2. Lägger du till ett "men" efter ett "förlåt" så skjuter du ifrån dig ansvaret för dina sårande handlingar och du är inte ett jävla dugg ångerfull för att du har sårat någon. Du anser helt enkelt att ditt sårande beteende är fullt legitimt eftersom du själv tycker att du hade en anledning.

En genuin ursäkt blir genuin först när du inser hur ledsen personen blev när du sårade hen och att du på riktigt är beredd att ändra på ditt beteende för att det inte ska hända igen. Punkt slut!

Jag har lärt mig den hårda vägen att det många gånger går att hantera folk som slänger ur sig tomma "förlåt". Jag frågar dem helt enkelt vad de ber om ursäkt för. Oftast blir de helt ställda och vet inte vad de ska svara. Då förklarar jag för dem att deras "förlåt" inte betyder någonting förrän de förstår varför de ber om ursäkt. Jag brukar också säga att jag föredrar ett ändrat beteende så att jag slipper bli sårad igen framför en ursäkt. Sen finns det ju förstås folk som aldrig någonsin kommer att ändra på sitt beteende eller kunna leverera en genuin ursäkt och dem kapar jag bandet med. Vill inte ha sådana människor i mitt liv!

Hej så länge!

/Folkilsk

Käpprätt neråt och en annan bearnaisesås

Nu går det verkligen neråt! På vågen alltså. -0,7 kg sedan förra inlägget så sammanlagt blir det -6.😊 Min son var förbi en sväng igår och sa att min mage såg mindre svullen ut. Tack för den "fina" komplimangen Pluttis!🤣😘

Jag såg för några dagar sedan ett klipp på Instagram där någon gjorde majonnäs av hårdkokta ägg utan att tillsätta något fett. Jag testade men tyckte inte att den majonnäsen smakade något vidare. Jag lät hjärnan snurra några varv och utvecklade receptet till en bearnaisesås istället. Jackpot! Enligt mitt tycke. Så här kommer mitt recept, som jag har döpt till "En annan bearnaise" efter mitt nick "enannanbelle, som ger 0p enligt Viktväktarna.

3 hårdkokta ägg

1 msk äppelcidervinäger 

0,5 msk dijonsenap

2 krm salt

Vitpeppar efter tycke och smak

4 msk lättyoghurt

1 tsk gurkmeja

2 tsk torkad dragon

Jag mixade allt i en liten mixer som man skruvar på stavmixern tills det blev slätt och sen var den färdig att avnjutas.👌

Om någon skulle känna av ett kraftigt sug att skriva en kommentar som tex: "det där är ingen riktig bearnaisesås" så blir den kommentaren helt överflödig. För jag veeet att en riktig bearnaise görs av äggulor och smör och att man även har i sharlottenlök och persilja. Jag vet också hur man gör.😉 Dessutom - det här är "En annan bearnaisesås".

Hej så länge!

/Folkilsk

Nu blev det lite för mycket av det goda va?

För 5,5 år var jag normalviktig enligt BMI och hade inga hälsoproblem, förutom en ständigt värkande rygg (mer om ryggproblemen senare i bloggen). I samma veva träffade jag mannen i mitt liv och valde samtidigt att avveckla mitt nikotinberoende efter 30 års onödigt rökande. Eftersom jag sedan väldigt många år tillbaka redan hade bestämt mig för att mitt bidrag till världens befolkningstillväxt var nådd med endast ett barn, så var det bäst att bomma igen bebisfabriken när jag helt plötsligt hade ett fungerande samliv igen. Mitt val föll på P-spruta. 

Well, 5 år senare hade det lagrats ganska många extrakilon på min bleka lekamen. Ca 25 kilo extra närmare bestämt! Många faktorer har spelat in på den extrema fettexpansionen:

* Ett rökstopp efter att ha rökt i 30 år påverkar givetvis kroppen mer än att bara ge hälsofördelar.

* En P-spruta är fullproppad av hormoner som självklart stimulerar kroppen till viktökning.

* "Sambokilon" är ytterligare en bidragande faktor. När man har filmmys i soffan, typ varje dag, så myser man vanligtvis inte med en påse morötter.

* Mitt genuina matintresse och min öppenhet för andra kulturers matlagning har också glatt bidragit till några extra valkar.

Efter runt 10 kilos övervikt upptäcktes det att min blodtryck har blivit lite för högt. Nu vet jag inte om ökningen har med min övervikt att göra eller om det beror på sviterna av den stressfyllda tillvaron som jag levde i tillsammans med mitt läbbiga ex. Efter att jag lämnade den relationen för 6 år sedan utvecklade jag PTSD vilket ju också kan vara en bidragande orsak. Jag medicinerar för blodtrycket och har förhoppningar om att en dag få slippa medicinen om jag bara går ner i vikt. Stressandet har jag slutat med. 

Och nu har viktnedgången börjat! Med friskvårdsbidraget från jobbet tecknade jag ett helårsabonnemang hos Viktväktarna. Imorgon är det 4 veckor sedan jag registrerade mig och jag har redan gått ner 5,3 kilo!😊👌 Det har faktiskt varit plättlätt att gå ner. Allt handlar bara om att ha rätt mental inställning. Tidigare har jag försökt att snåla in under vardagarna och sen unnat mig under helgerna. Det funkar inte för mig! Nu när jag tittar i backspegeln så ser jag att jag har betett mig som någon med alkoholproblem: man är nykter på vardagarna och super på helgerna. Efter ett tag dricker man lite alkohol någon vardag, någon öl eller lite vin en tisdag kan ju inte skada? Vardagarna där man dricker blir fler och helt plötsligt så sitter man där som en fullfjädrad alkis och super varje dag. Kanske en drastisk jämförelse men det är så det har funkat för mig. Numera kommer jag bara att avvika från Viktväktarnas rekommendationer om vi är bortbjudna till någon eller om vi ska äta ute. Inga andra undantag är under några omständigheter godkända!

P-sprutan då? Ja den slutade jag med i höstas. Det finns andra sätt att förhindra en en eventuell befolkningstillväxt utan att proppa kroppen full av hormoner. Dessutom ökade lusten drastiskt när kroppen började fungera normalt igen.😊

Hej så länge!

/Folkilsk

Vem är Folkilsk?

Folkilsk är som ett lite kantstött finporslin i sina bästa år. Hon är för ung för pension, det är ganska många år kvar dit, och för gammal för att kunna kallas för ungdom. Man skulle kunna säga att hon är i en ungefär lämplig ålder som när en medelålderskris brukar infinna sig, sådär mellan tummen och pekfingret. Folkilsk har dock ingen medelålderskris då hon är ganska nöjd med sin tillvaro och för att många faktiskt tror att hon är 10-15 år yngre än vad hon faktiskt är.😉 

Från och med nu slutar jag att skriva om mig själv i tredje person. Det ser liksom bara töntigt ut.😆

Vill väl påstå att jag rent generellt sticker ut lite ur den grå massan utan att vara alltför extrem. De flesta anser att jag är snäll och omtänksam. En av mina underbara arbetskamrater sa att hon uppfattade mig som mystisk när jag var ny på jobbet. Mitt ex uppfattar mig som elak och sjuk i huvudet. Min mamma anser att jag är självisk i alla lägen. (Mer om min mamma och mitt ex så småningom). För egen del tycker jag att jag är lite lagom mycket i allt. Jag anser mig vara empatisk och ödmjuk ända tills någon utnyttjar det, för då är jag helt plötsligt inte empatisk och ödmjuk längre. I övrigt är jag väl som folk över lag.

Hej så länge!

/Folkilsk

Nu är Folkilsk här!

Att skriva blogg är såå 2008. Men skit i det för nu är jag här och tänker blogga i alla fall! Och vad vill jag tillföra till världen med mitt bloggande? Inte en jävla aning faktiskt. Det handlar väl mest om att exponera mig lite antar jag.😆 Jag är en person som hatar att stå i centrum där alla blickar riktas emot en. Men att synas i en blogg är en lagom exponeringsnivå för mig.

Vad är kontentan med namnet "Folkilsk"? Inte ett jävla dyft faktiskt. Tyckte att det var ett kul ord bara.

Hej så länge!

/Folkilsk