Folkilsk är som ett lite kantstött finporslin i sina bästa år. Hon är för ung för pension, det är ganska många år kvar dit, och för gammal för att kunna kallas för ungdom. Man skulle kunna säga att hon är i en ungefär lämplig ålder som när en medelålderskris brukar infinna sig, sådär mellan tummen och pekfingret. Folkilsk har dock ingen medelålderskris då hon är ganska nöjd med sin tillvaro och för att många faktiskt tror att hon är 10-15 år yngre än vad hon faktiskt är.😉
Från och med nu slutar jag att skriva om mig själv i tredje person. Det ser liksom bara töntigt ut.😆
Vill väl påstå att jag rent generellt sticker ut lite ur den grå massan utan att vara alltför extrem. De flesta anser att jag är snäll och omtänksam. En av mina underbara arbetskamrater sa att hon uppfattade mig som mystisk när jag var ny på jobbet. Mitt ex uppfattar mig som elak och sjuk i huvudet. Min mamma anser att jag är självisk i alla lägen. (Mer om min mamma och mitt ex så småningom). För egen del tycker jag att jag är lite lagom mycket i allt. Jag anser mig vara empatisk och ödmjuk ända tills någon utnyttjar det, för då är jag helt plötsligt inte empatisk och ödmjuk längre. I övrigt är jag väl som folk över lag.
Hej så länge!
/Folkilsk
No comments:
Post a Comment