Det finns två andra varianter på ursäkter som är snäppet värre än ett tomt förlåt och det är: "förlåt om du blev ledsen" och "förlåt men...".
1. Om du sårar mig så ska du inte be om ursäkt för att jag är ledsen, för det är min känsla och inte din. Du ska be om ursäkt för att du sårade mig. Att vara ledsen när man blir sårad är för övrigt en högst rimlig känsla och ska inte ens ursäktas bort av den som är ledsen.
2. Lägger du till ett "men" efter ett "förlåt" så skjuter du ifrån dig ansvaret för dina sårande handlingar och du är inte ett jävla dugg ångerfull för att du har sårat någon. Du anser helt enkelt att ditt sårande beteende är fullt legitimt eftersom du själv tycker att du hade en anledning.
En genuin ursäkt blir genuin först när du inser hur ledsen personen blev när du sårade hen och att du på riktigt är beredd att ändra på ditt beteende för att det inte ska hända igen. Punkt slut!
Jag har lärt mig den hårda vägen att det många gånger går att hantera folk som slänger ur sig tomma "förlåt". Jag frågar dem helt enkelt vad de ber om ursäkt för. Oftast blir de helt ställda och vet inte vad de ska svara. Då förklarar jag för dem att deras "förlåt" inte betyder någonting förrän de förstår varför de ber om ursäkt. Jag brukar också säga att jag föredrar ett ändrat beteende så att jag slipper bli sårad igen framför en ursäkt. Sen finns det ju förstås folk som aldrig någonsin kommer att ändra på sitt beteende eller kunna leverera en genuin ursäkt och dem kapar jag bandet med. Vill inte ha sådana människor i mitt liv!
Hej så länge!
/Folkilsk
